Idag är en sån här trött-seg dag när både jag och Kira inte vill så mycket. Vädret är tråkigt-bara massa snöblask och det gillar inte Kira (och inte jag heller kan tilläggas). Vi var dock ute i ca 45 minuter och lekte och busade av oss innan vi gick in i värmen igen. Kira fick sitt första märgben som var en riktig hit.  Jag skrapade bort ganska mycket av märgen eftersom det är dumt att hon sätter i sig allt om magen inte riktigt pallar.

Lite blandade bilder:

Imorgon börjar jag och Kira valpkurs. Ska bli så kul och spännande  .

Vi ska gå den hos Norrhund som ligger i Vedergärde utanför Uppsala. Rekommenderades av uppfödaren som sa att de är väldigt duktiga på hundar generellt och cc's speciellt.

Får se om det ges tillfälle att ta några bilder annars återkommer jag med hur det gick.

Onsdagar är min lediga dag och idag tog Kira och jag lite sovmorgon....ända till kvart i sju  

Vi masade oss upp i lagom tid för att följa med sonen en bit på vägen till skolan, passerar då tunnelbanan och centrumet så det blir lite miljöträning vilket är ett måste med en sån här hund....

Allt är nytt och de flesta människorna är roliga men när man som vi bor i en storstad finns det ganska många som för en liten fyramånaders valp beter sig konstigt....de går kanske lite udda, låter annorlunda, släpar på stora barnvagnar och väskor etc.

Detta måste ju naturligtvis iakttas och kontrolleras så man märker att det inte är farligt  

Efter frukosten leker vi en stund inne innan vi beger oss ut i skogen en sväng. Idag träffade vi på en jättesöt liten sak som visade sig vara en 10 veckor gammal finsk lapphund-vilken liten ullboll  .

Jag har alltid Kira lös när plats och tillfälle är rätt och vi övar massor med inkallning vilket för det mesta går bra. 

Har också sprungit iväg och gömt mig en hel del men det går inte längre, hon har stenkoll på var jag är vilket ju är precis vad man vill uppnå...

Att gå fint i koppel jobbas det också på massor men det går inte riktigt lika bra, med sin vgw-sele funkar det hyfsat men med halsband inte så bra-då dras det massor men men det är ju bara jobba på....hon är ju trots allt bara 17 veckor  

Något hon är helt grymt duktig på däremot är att sitta och vänta innan hon får gå ur hissen, äta sin mat och springa in när man varit ute. Finns det något som distraherar så är det naturligtvis svårare men det kommer också....

Nu sover Kira gott i soffan så jag passar på att kolla lite film!

Efter tips från en ganska ny vän bestämde jag mig för att skapa en blogg om livet med Kira. Väldigt bra sätt att föra ett slags dagbok om hennes utveckling från valp till vuxen....

För fem år sedan fick vi ta bort vår förra hund, den irländska settern Jessie som efter 15 underbara år inte orkade vara med längre. Sorgen var naturligtvis oändlig och tomheten efter henne mycket stor men vi bestämde oss ändå för att inte skaffa ny hund på en gång eftersom vi kände att vi inte hade tid med en valp just då (sonen var liten).

I familjen finns också tre katter i olika åldrar; Sigge 12 år, Lillen 5 år och Chili 1 år. Dessa tre familjemedlemmar var de som inte direkt blev överlyckliga när Kira flyttade till oss men men....sånt är livet när man är katt   

Den äldsta katten som var med på tiden när Jessie levde fann sig först och de har idag en ganska bra relation, de andra två jamarna behöver lite mer tid på sig men det går sakta men säkert framåt....de blir jagade emellanåt av en leklysten Kira som lite förvånat tittar efter dem när de springer sin väg och inte alls vill vara med på nåt skoj  

annars är det frid och fröjd.

Inom familjen är smaken när det gäller hundar delad: jag (trots tidigare val av ras) har alltid gillat stora hundar, grand danois, mastiffer, dogue de bordeux osv. Maken gillar jack russel, tax och bordercollie och slutligen sonen som helt snöat in på fransk bulldog.

I perioder de senaste åren har suget blivit stort och jag har snokat runt på olika hundsidor, satt mig in i olika rasers temperament, sjukdomar odyl. Jag var ute efter en hund som kan vara med och springa med mig i skogen när jag känner för det men även klara av att softa när jag känner så-så alltså ingen överaktiv dobermann eller boxer   

Hittade ganska snart en ras som jag fastnade för men maken och sonen var inte förtjusta; den är för stor, ojoj näe inte en sån.....

Jag tittade vidare på alla möjliga raser men det slutade alltid med att jag satt och tittade på denna fantastiska hund: Cane Corson   

Så kom december 2014 och stora Stockholm......både sonen och maken följer med...vi kollar in våra olika favvoraser och massor med andra hundar också. Avslutar med besök i några rasmontrar varav den ena naturligtvis är Cane Corson.

Både sonen och maken faller som furor när de får träffa hunden i montern och prata en stund med  

damen som står där. Ska vi ha en stor hund är det en sån vi ska ha säger de    

Skam den som ger sig säger jag   

Efter det gick det snabbt, dagen efter var vi och träffade hundvalp och det bara klickade direkt  .

Uppfödarna var fantastiskt trevliga och engagerade och lilla valpen så otroligt mysig och söt.

En vecka senare hämtade vi hem henne.

Vår underbara lilla sötnos Kira     

Det var allt från mig idag. Nu ska här mysas med nyvaken valp